02 Nov ”Man hinner fundera ganska många gånger varför man håller på”

Johanna Bygdell är tillbaka, med mer rutin och en plan för hur ska hantera de monotona platta partierna. 

Det har gått två år sedan Johanna Bygdell och Sofia Smedman gjorde upp om förstaplatsen i Kullamannen 100 miles. Det var en hård kamp där Smedman drog det längsta strået. Men Bygdell var bara 19 minuter efter, på en bana som var omkring 180 kilometer lång. I år ställer inte Smedman upp, men väl Anna Carlsson som vann 2018. I år är det dessutom en ny bana som gäller. Inte lika många varv runt Kullaberg, men väl en tuff start på Bjärehalvön som kommer att sålla agnarna från vetet. 

– Det är ett efterlängtat lopp och jag ser fram emot att se hur Sinarpsdalen ser ut. Det ska bli jätteroligt att vara ute led likasinnade. Målsättningen är att ta mig runt på ett kontrollerat sätt där jag kan springa hela tiden, men det är mycket som ska funka, säger Johanna Bygdell. 

Det har inte blivit så många tävlingar den senaste tiden, dels på grund av kända skäl men också på grund av bristning i baksida lår. Men rehab har gått bra och Johanna Bygdell säger att hon känner sig redo för berget. Hon ser särskilt fram mot de tekniska partierna.

– Det ska vara lite brötigt och tekniskt, det passar mig bäst. 

Den värsta delen på banan är enligt henne skogen efter Ängelholm. 

–  Det känns som man aldrig kommer ut, det tycker jag är plågsamt. Sedan gillar jag inte där det är platt. Favoriten är där det är kuperat, händer lite och blir stig, säger hon. 

Träningsmässigt varvar hon löpning, runt 4-5 mil i veckan, med simning och cykel. En riktigt lång vecka är det upp till tio mil löpning. På tävling föredrar Johanna Bygdell lopp längre än sju mil. 

– Det är då segheten börjar ta över. Det behöver inte vara jättemånga höjdmeter men gärna lite tekniskt. Obanat funkar också. 

För Johanna Bygdell handlar Kullamannen inte om att övervinna smärtan, utan om att uppleva den. Hon gillar de jobbiga stunderna. 

– Det blir mycket inre dialog om varför man håller på med det man gör, ofta inser man att det är kul. I bästa fall lyckas man få sällskap då kan man börja prata. Sedan är det bara att fortsätta ta sig framåt, man kommer oftast ur den jobbiga fasen. Det brukar bli några sådana under ett lopp.

Johanna Bygdell drivs av att sätta upp mål och att nå dem. Hon känner ingen favoritpress inför helgens lopp och har inte heller satt upp något tidsmål. Känslan i kroppen får styra. Men hon har mer erfarenhet nu och känner sig tryggare inför loppet. Planen är att inte springa för fort och dras med i starten, utan att hålla igen på platten. 

– Sen kan jag släppa loss lite mer på berget. 

Hon hatar att bryta och det ska mycket till för ett sådant beslut. 

– Utmaningen är att bestämma sig för att göra något och att göra det.