19 Apr Nu har det varit tyst länge från Kullamannen

Nu har det varit tyst länge från Kullamannen. Har vi somnat eller kanske blivit gamla, fega och trötta? Nej verkligen inte!

Idag roade vi oss åt att googla efter hårda, tuffa och utmanande lopp i Sverige. Vi hittade många som utgav sig för att vara det tuffaste men inte många sådan omdömen om vårt? Ja ja, men Kullamannen har ju alltid hävdat att det är ett av de vackraste loppen och det räcker väl långt.

Efter lite eftertanke infinner sig en lätt ”Tjuren Ferdinand” känsla men då sitter han i skuggan av fyren och tittar ut över det vackra landskapet. Drömmer tillbaka när vi var själva på berget och ingen människa hade hört talas om traillopp. Med viss oro om att vi numera kanske förknippas med motionslopp är det kanske dags att visa att bakom fårakläderna ruvar gamla ulvar på elaka banor. Med hornen sakta växande från pannbenet går tankarna till Ladonia Mountain Trophy (LMT), med start från en gammal minsvepare eller RIB-båt och en bana som var så hård att max 50% klarade den. Från den hämtar vi den elaka Dödens Zon.

Klippstensblocken vid Nimis som med lite tur blir hala och slippriga kommer att göra gott för trötta ljumskar. Framförallt varv tre när vi tror att en del inte kommer att komma upp för den 60 gradiga backen. Men det finns ingen mamma som kan hämta, kanske kan man gråta ut hos en och annan vilsen turist? Vägen hem är hård och den går över berget.

När vi tvingades flytta loppet slängde man också till oss ett köttben som vi glupskt satte tänderna i.
– Under Allahelgon får ni fria händer i banläggning sades det…vi bet oss i tungan så hårt att det nästan blödde, men varggrinen var svåra att dölja när de lätt psykopatiska banläggartankarna fick fritt spelrum.

Men en varvbana är så jäkla själsdödande säger en del. Nu är det ju inte en platt 200 meters slinga vi snackar om ut 21 km av de vackraste och brutalaste stigarna på Kullaberg. Kanske 1200 höjdmeter/varv. Vi brukar säga ett det första varvet får dig hänförd med lätta ben att överraskande suga in äventyret. Varv 2 befinner du dig med darrande ben på väg in i en ny kamp med Dödens zon. Du vet vad som väntar och en oro infinner sig, men till sista kommer du in med slitan ben i varvningen.

Efter några slurkar vatten i Mölle hamn vet du nu är det bar det tredje och sista varvet. Det är visserligen 21km och 1200 höjdmeter på smala, branta tekniska stigar man bara trodde fans i alperna. För att inte tala om helvetesblocken vid Nimis. Vid detta läge sitter banläggarna säkert med poliseskort ifall någon vill prata allvar om banan efteråt. Så var inte orolig för din själ, den kommer att befinna sig i tre olika stadier. Nyfödd och oförstörd- erfaren och härjad- döende tills du inser att i sista nerförsbacken mot hamnen i Mölle kommer publikens jubel att få dina ben att flyga.

Men är inte skaderisken hög i oktober på Kullaberg? 
– Där livet sitter löst är livet som vackrast

Har ni tänkt på att en farlig oktoberstorm kan dra in?
– Vilket äventyr, vi hoppas på det bästa.

Är detta verkligen ett motionslopp, det verkar mer som en rit i en fanatisk sekt?
– Endast den som provat loppet vet sanningen.

Om ni tröttnat på att springa alla Sveriges tuffaste och hårdaste lopp önskar vi välkomna till det vackra Kullaberg under Alla Helgon. Svaret på den eviga frågan om Skåne verkligen är platt avgörs då.
Det finns goda anledningar att redan nu planera in extra pass, för i år har fårakläderna blivit för små och vi kan inte längre dölja vad vi är.

/Kullamannen